Illamåendet

Sista tiden har jag känt mig sjuk efter en arbetsdag.
Som en metallisk bismak som hänger kvar i munnen
och skapar ett illamående.
Samt en trötthet som kommer över som en blöt filt.
Jag tror det psyket som håller en konversation
med kroppen.

Samtalet kan nog låta ungefär så här.
-Vi har nu varit på samma arbetsplats i tjugofem år.

-Jasså?

-Har vi fått det något bättre än när vi började?

-Nej det har vi inte

-Varför?

-I dag är inte arbetstagaren värd något.Han är
belastning,en kostnad för verksamheten.Trygghet
och gemenskap byts ut mot individualism och konkurrens.
Att säga sin mening och tanke är lika med att vara illojal.

-Varför har vi inte bytt arbetsplats?

-Vi har inte haft orken och kraften att utbilda oss.
I början var det väldigt bra,men som alltid
visar tiden hur saker och ting förhåller sig.
Ansvaret att försörja familj och barn,är den
största orsaken att man inte vågar kasta sig loss.

-Oj då

Nu är det dessutom försent att göra något
åt saken.Nu får man vara nöjd med att man
har en inkomst,att man har ett jobb.Så det
gäller bara att hålla ut,svälja och se glad ut!
Som att stoppa en korv.

-Jag mår illa!!