Minnen av metall

Det är väldigt avslappnande att gå med kamera och stativ,bland de gamla skrotbilarna och försöka hitta möjliga bilder.Här har jag använt mitt fasta 85mm,vilket nog är mitt favorit objektiv.Det är så mycket mera än ett just ett porträttobjektiv.När man begränsar sig till en brännvidd och låter hjärnan arbeta för att finna motiven och att låta det ta tid,då är man nära ett zenliknande tillstånd.Innan man blir inlärd på 85mm kan man finna det lite jobbigt och krångligt,men om just låter det ta lite tid och kommer bort i från vidvinkeltänket.Ger man det en chans så kommer man att bli rikt belönad i personlig harmoni och fotografisk tillfredsställelse.