Kvällsbilder XLV

Himmeln är oskyldigt blå sägs det,och den här kvällen var den just intensivt blå.Det här motivet har inte gett mig någon ro,jag har besökt det både dag som kväll,vinter eller sommar.Men jag har aldrig riktigt lyckats göra det rättvisa, till känslan som jag förknippar med det.Men jag tror att jag har kommit ganska nära den här gången.Man kan tycka att det är ett ganska oansenligt och tråkigt motiv vid en första anblick,men för mig är det av högsta värde,då jag vet var den här lilla bron leder till.

När man behöver passera över här en kall vinterkväll eller varm sommarnatt,så har man passerat samhällets sista utposter,då fyllan är så hård att man bara hänger i en skör tråd,eller att hemlösheten är på väg att knäcka både psyke och kropp.Då är det tur att det fortfarande finns samhällsresurser som hjälper dem som har det svårast i samhället och fortsätta överleva,just det sker i det kantiga huset som man ser i bildens bakgrund.

För mig är bilden också politisk,den får symbolisera alliansens nermontering av samhällsresurser,utförsäljningen av kommunala tjänster som istället ska drivas i vinst syfte,den äckliga nyliberalismen och den sjuka ultra kapitalismen,där bara vinster och åter vinster räknas.I den samma där människans värde bara sjunker allt längre ner.Så visst är himmeln oskyldig,men inte vi som stilla och försiktiga står accepterar all skit,inte är vi oskyldiga.