Minnen

Kommer ihåg det som om det var igår,den gamla Volvo Pv 544 som farsan envisades att ha kvar trots att den knappt var hel mellan hålen.Helgbesöken hos min farfar o farmor i det lilla samhället St:Levene några kilometer utanför staden Vara.Där hade han alla sina syskon och den mesta släkten.Ett sjuttio-tals Sverige på Landsbygden,det var en värld som inte finns idag.Alla minnen som etsat sig fast,middagen med köttfärslimpa,inlagda gurkan och den alltid så välsmakande Champisen,de nybakta bullarna o saften som smakade så underbart sommar hos min faster.Var är den tiden nu?

Farsan njöt av att hälsa på i sin hemby men han skulle aldrig för sitt liv kunnat flytta tillbaka,han älskade storstaden.Men i efterhand i vuxen ålder så förstår man hur man präglas av sina tidiga år som barn.De här minnesfragmenten känns idag väldigt viktiga för mig och har säkert påverkat ur man blir som vuxen.


Min farsa berätttade för mig hur de växte upp i ett litet torp,fem barn och två vuxna under fattiga förhållanden.Min farfar körde ut mjölk från mejeriet och barnen fick hjälpa till under stränga vintrar att elda under motorn så att oljan skulle bli mer lättflytande.Något jag lagt en del tankemöda på,är hur vi som växt upp under sjuttio,åttiotalet och framåt har levt i en ganska skyddad värld.Vi har inte haft några världskrig bakom hörnet,ingen direkt fattigdom de sociala skyddsnäten har fungerat relativt väl förutom kanske de sista åren.Har vi blivit slöa och försoffade individer som vill ha det mesta serverat?För trots att det var fattigare och enklare förr så verkade det ju fungerade ändå..eller?

Min farfar Rickard Svensson på sin ålders höst.Påtandes i sin trädgård.

Jag mellan min farbror Lars o min farsa,kan gissa på att vi är uppe vid Kinnekulle.

Jag och min mamma var uppe i St.Levene för två år sedan,vi hittade min farbror Lars på traktens ålderdomshem tyvärr var han helt senil så vi kunde inte ha någon vettigare diskussion.Vi fick i efterhand veta av hans barn att han hade gått bort förra året.Så jag och min mamma kunde konstatera att nu var alla syskonen borta.Lite vemodigt men så är ju livets gång.Jag har i alla fall mina minnen kvar.