Man kan kan börja i toppen med förbunds ordföraren Lars-Anders Häggström som vi som hade ynnesten att träffa på en avtalsrörelse för några år sedan,maken till arrogant människa och så långt från arbetarklassen som jag tycker att man överhuvudtaget kan befinna sig.Ska man ta på sig uppdraget som en representant för den arbetande massan så bör man ju försöka ikläda sig den rollen någorlunda,inte agera som en företagsledare eller representant för de fria marknadskrafterna.
Jag tror det finns två eller tre stora fel i den här stora organisationen,det stora grundfelet är att facket har blivit en väg att ta sig upp från arbetsgolvet,när man kanske misslyckats med att stiga i graderna inom företaget.Jag hävdar att man bör ha en politiskt insikt eller kan man kalla det "hjärtat på det rätta stället" innan man blir ett fackombud.Absolut i ordförande position.
Jag ställer mig frågan hela tiden som får bli "fel" nummer två,varför känns det som facket går med företagens krav och krumsprång hela tiden? Svaren blir ungefär -om vi går för hårt fram så finns det inga jobb kvar.Det blir en massa pekpinnar och mörka framtidsscenarion om vad som kommer att ske om facket skulle stå stenhårda i sin roll.Jag förstår det resonemanget till en viss del,man kan inte leka ultrarevoltionärer med hundratals och tusentals människors försörjning och livsöde.
Men samtidigt måste ju inse att om man det här kommer att fortgå så kommer facket snart att ha spelat ut sin roll,man bör alltså börja bryta sin knähunds mentalitet.Bör det inte finnas en skillnad mellan företagsledning och fackförening?man undergräver ju sitt eget berättigande och trovärdighet.
Det tredje synpunkten som jag har,var fan är ni och var är stridsviljan? och varför den här nedtystningen och sekretess emot sina medlemmar.Bör man inte driva upp viljan till ett facklig intresse hos sina medlemmar istället för att lägga locket på.-Nej det här är så känsliga och icke begrip bara frågor för att ni ska kunna ta till er innehållet.Dumheter säger jag,ge en liten info här,så ett frö där gör alla delaktiga om vad som är på gång liksom.Jag tror det är en av hörnstenarna till att kunna driva en framåtsträvande fackförening.Förra fredagen så kallades det till möte innan möjlig strejk,det som slog mig direkt,var hur trött och avmätt hela tillställningen var,tyngdpunkten lades på vikten av att fylla i blanketter på ett korrekt sätt,så man kunde få sin strejkkassa utbetald-det är ingen skillnad mot a-kassan bla.bla bla. Just då förstod jag det blir ingen strejk eller det kommer aldrig att bli det igen.
Man kände sig bara trött och faktiskt hoppades jag på att det inte skulle bli någon konflikt! Jag längtade efter att Roland Jansson skulle komma ner genom taket med all sin kraft och retorik och ställa allt till rätta igen,men tyvärr så kom han aldrig!
Det här ju mina högst personliga åsikter och funderingar som ingen behöver hålla med mig om,framför allt har de inte så mycket med den här senaste avtalsrörelsen att göra,utan mer med sådant som har hänt för några år sedan tillbaka.De händelserna gjorde i alla fall att jag började fundera i de här banorna.Kanske bör man som medlem haft ett större engagemang än vad man har haft istället för att bara flyta med? Kanske är är hela Lo så svullet och byråkratiskt trött att man bör byta fackförening om man har sådana här tvivel?
//Johan Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar