Mötet

Så möttes vi igen.

Jag och den gamle proletären,

eller kämpen.Som en relik från 

ett Göteborg som inte längre finns.

Det verkar som han kommer med hösten.

Med lövens gula
och röda färger.

Då tar han plats i Nordstadens myller.
Skolad på varvens smutsiga golva,
eller som ung sjöman på de
stora haven.

Som en chansning.
Tog jag med mig en print,
av fotot jag tog för ett år sedan.

Javisst,där stod han igen vid Femmans
smutsiga ingång.
Jag gick fram och hälsade,visade han
papperskopian jag hade med mig.
Han log och tryckte med sitt finger
på sin scarf.

Hans röst lät som en gammal,
skrapig radio.Med en metallisk klang.
Jag förstod snabbt att han
hade opererat struphuvudet.
Så därav scarf,
det var ingen käck accessoar.

Vi pratade ett par minuter
och jag lämnade över fotot.
Han tackade och verkade glad.
Det sista han sa,
med sin metalliska röst.
"Dem säger att jag borde K-märkas"