Ensamheten.

I en stad passerar mycket människor.

Vissa bor där,andra är bara där tillfälligt.

Man kan likna det vid en sluss eller tratt.

Många ska igenom på en liten yta.

Där är mycket liv och rörelse.

Men den känns konstgjord och ihålig.

Egentligen känner ingen,någon annan.
Eller vill känna någon.
Blickar i telefoner eller ner i gatan.

Har det alltid varit så här,
eller är det ett nutidsfenomen.
Det blir som en paradox.
Där det befinner sig som mest människor,
där är ensamheten som störst.