Järntorget i den bleka aprilsolens sista strålar.
Där i motljuset,under bråkdelen av en sekund,tyckte
jag att människorna stod uppställda som statister.
Allt framför mitt öga som redan var fäst vid sökaren.
Ögonblicket efter var allt över,mannen hade satt sig.
Det lilla barnet flyttat sig,scenen var en helt annan.
Det är det som är unikt med fotografering,man låser en
liten,liten tid av verkligheten och sparar den för framtiden.
Därför är det nog väldigt viktigt i dessa digitala tider,
att verkligen göra en papperskopia.Att låta det
bli ett tidsdokument.Ett minnesfragment.
Därför är det nog väldigt viktigt i dessa digitala tider,
att verkligen göra en papperskopia.Att låta det
bli ett tidsdokument.Ett minnesfragment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar