Kontraster

Chauffören sitter som en mekanisk robot.

Hans blick är riktad som ett lasersikte.

Inget får störa hans värdefulla lasts framfart och slutdestination.

Bakom de tunga svarta rutorna,är allt

behagligt och tempererat.

Inget smutsigt och obehagligt tränger in i den sfären.
Känslorna är lika svala som temperaturen.
Allt sker med uträknad finess,som en hal teflonyta.

Däremot så kan man som utomstående,spegla sig i denna 

farkosts framfart.Om än bara för några sekunder.

Singlar man slanten,så att myntet kommer 

med den andra sidan upp.

Då blir förutsättningar helt andra.

Inget skyddande hölje,förutom kläderna på kroppen.

Trots vinter,köld och regn,

så blir man helt exponerad för vädrets makter.
Inte heller ångesten går att skydda sig emot.Den finns
där hela tiden närvarande.Som ett hjälpmedel för att överleva.

Men parkbänken finns där alltid som en gammal vän.

Skiten och smutsen likaså.

Var exakt,tar man det steget i sin livsfärd.

Som så brutalt och obarmhärtigt avgör,

vilken väg som man får vandra.