Dåtid, nutid

Två gubbar i sina blåjackor,på väg till kneget på Götaverken.

50-60 talet,varvsindustrin blomstrar.Folkhemmet är i full blom.

Landet är på stark frammarsch i efterkrigstiden.

Fortfarande bor arbetarklassen inne i staden.

En cykel eller en promenad funkar bra.

Utanför staden byggs miljonprojektens höghus.
Det behövs bostäder och högre standard,folk måste
komma ur trångboddheten och de omoderna träkåkarna.

Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Varvsindustrin är borta sedan länge.I dag är de stora betongkomplexen
i förorterna synonymt med arbetslöshet,kriminalitet och segregering.
Endast de med ett väldigt fett bankkonto, kan idag köpa
sig en bostad inne i staden.Rollerna är ombytta och omkullkastade.
Framtidstron är försvinnande liten,om den ens finns.
Arbetslösheten och meningslösheten breder ut sig.
Allt som räknas är vinsterna och pengarna.

Man undrar om dåtidens beslutsfattare,så väl
politiker som höga chefer i näringslivet.Förstod de vad som
skulle komma,eller tog de sina beslut med dåtidens naivitet och
hoppfullhet? Det är kanske ett återkommande fenomen,att se
tillbaka på passerad tid.Man gör det alltid med romantiska
skyddsglasögon,som ger ett rosa skimmer.

Men utan att ljuga så har mycket förändrat sig.
Inte alltid till det bättre!