Oktober 2014

Bussarnas ljus bränner fast som elektriska blixtar i höstkvällen.Årstiderna växlar snabbt,åren avlöser varandra i ett allt högre tempo.Gatan är den samma som i tonåren,när man åkte bussen från förorten eller cyklade in till staden i sommaren.Men tiden är helt annorlunda,förutsättningarna och spelplanen är helt olika än för trettio år sedan.Så kan man säga att tiden är det ända som förändrar våra liv,vi står egentligen still.Vi är inte på väg någonstans alls.Tiden rör sig däremot med ett obevekligt momentum framåt.Allt vi har kvar är minnen lagrade i hjärnan,referenspunkter för att kunna behålla en struktur i våran resa i tiden.En resa som kan liknas vid en busstur i mörkret.Vi stiger på,passerar några hållplatser och till slut når vi slutet på resan.Varken mer eller mindre...