Sensommar tankar.

Ekorrhjulet är i full gång,man är så indoktrinerad och påverkad av arbetssystemet att de här fyra veckorna som kallas semester,uppfattas som någon slags utopisk tillvaro.Man är ju inlärd att gå upp,jobba,äta och sova i en ända lång evighetsåtta.Om jag ser till mig själv,så tar det en vecka innan det går upp för hjärnan att man är ledig och inte styrs av den fria marknadens klocka.Den klockan är förövrigt väldigt exakt och tål inga utsvävningar eller töjningar av sin viktiga tidsangivelser (inte utan bestraffningar).

Men så snabbare en blixten är de fyra veckorna till ända och allt börjar om.Det som är ännu värre,man övertalar sig själv att man behöver rutinerna och de fasta punkterna som arbetet ger.Det måste vara någon slags försvarsmekanism som psyket spelar upp för att man inte ska få permanenta trauman av sin situation.Man är helt enkelt född in i sin illusion från början,man får skola in sig från en tidig ålder,för att  passa in i systemet.De här tjugotusen kronorna som betalas ut varje månad,gör att man står ut med det mesta.Inklusive att man säljer ut sin livstid för värsta reapriset.Men så länge det är en accepterad praxis att förbruka sitt liv på det viset,så höjer man inte ögonbrynen mycket över det faktumet.

Det här tankarna är ingen bitterhet,utan bara funderingar över hur låst livet är egentligen.Kommer man vara nöjd den dagen,när ens nummer kommer upp och det är dags att summera sitt liv,ja det är frågan.....